LSR har engagerat sig mindre i frågan om patientsäkerhet än Vårdförbundet, läkarförbundet och tandläkarförbundet. Jämfört med andra professioner arbetar vi sjukgymnaster sällan med s k invasiva metoder. Akupunktur är undantaget som också resulterat i några anmälningar (om än få) till HSAN (Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd). Ur vår synvinkel är det därför angeläget att utvidga begreppet patientsäkerhet: från att förebygga riskfaktorer för specifika vårdskador till att främja en säker vård. Det innebär att vi ska skapa en vårdorganisation som garanterar varje patient att i rätt tid (tidigt) få möta rätt kompetens som använder rätt kunskap (evidensbaserad) och har rätt bemötande (dialog).

För en ryggpatient i primärvården kan det innebära att omedelbart få träffa en sjukgymnast för att få en funktionsbedömning med tillhörande aktiva insatser utifrån ett motiverande samtal istället för passiv vanebildande sjukskrivning eller väntan på ortopeden. För en strokepatient inom sjukhusets väggar krävs motsvarande omedelbara bedömning och intensiva insatser.

Garantin för säker vård är helt enkelt kvalitet. Det är skälet till att Socialstyrelsen årligen genomför öppna jämförelser baserat på inrapportering till kvalitetsregister. Tyvärr har vi bara sådana register för sjukhus. Vårdcentraler kan än så länge inte jämföras ur kvalitetssynpunkt. Socialstyrelsens arbete med evidensbaserade riktlinjer är också ett exempel på hur säkerheten i vården kan stärkas. För att garantera kvalitet och säkerhet arbetar LSR för att det ska finnas bättre möjligheter till klinisk forskning kopplat till vissa FoU-tjänster för att också säkerställa att aktuella kunskaper verkligen implementeras i varje sjukgymnasts kliniska arbete. En nyligen genomförd undersökning av Vårdförbundet visade att sjuksköterskor saknade nödvändiga resurser och tid för att detta skall bli gjort.

I arbetet för säker vård ligger med andra ord allas ansvar att hålla sig uppdaterad utifrån begreppet livslångt lärande. I panelsamtalet nämnde jag att sjukgymnaster i både Holland o Storbritannien med vissa intervall måste recertifiera sin legitimation. Sannolikt kommer denna ordning även att införas i Sverige.

Till frågan om säker vård hör också hälso- och sjukvårdens ansvar att se till att föreskrifter, vårdgarantier och prioriteringar verkligen efterlevs. I samtalet enades vi om att det är viktigt att verksamhetschefen samlar all sin personal för att utarbeta såväl principer som rutiner för säker vård. Det är viktigt att alla känner sig delaktiga i det gemensamma uppdraget att skapa god och säker vård. I nämnda undersökning framkom att en del av uppkomna vårdskador beror på bristande kommunikation mellan olika led i vårdorganisationen. Vi sjukgymnaster kan särskilt bidra med att minska antalet fallolyckor i vården.

Inom äldreområdet finns mycket kvalitets- och säkerhetsarbete att göra för oss sjukgymnaster. I stället för den kortsiktiga "lösningen" att åtgärda symtom med passivt omhändertagande i hemtjänsten och passiviserande och vanebildande läkemedel ska den äldre erbjudas rät dos av styrke-, konditions- och balansträning. Fallolyckor p.g.a. av dålig balans kan minskas påtagligt och risken för depression minskar när den äldre orkar vara mer social. Sjukgymnastrollen borde få en mer framskjuten plats för att motverka all form av medikalisering och passivisering. Mitt råd till kåren är att gå in betydligt mer aktivt i gemensamma förbättringsarbeten. Patientsäkerheten blir bättre om alla professioner delar med sig och lär av varandra.

I Läkartidningen nr 23/2008 redovisas den första studien på vårdskador som gjorts. Vid granskningen fann man att 8,6 % av ett visst urval patienter fått mer eller mindre allvarliga vårdskador. Av de drabbade var det 9 % som fick bestående men och 3 % som avled. Vi har länge vetat att hälso- och sjukvården många gånger skapar mer sjukdom än hälsa. Men att det var så pass högt överraskade. Under panelsamtalet enades vi om att motsvarande nollvision som finns i trafiken måste gälla i vården. De läkare som besvarade enkäten utpekade framförallt bristen på tid, personalresurser och rutiner som de stora bovarna. De kopplade även ihop brister i den egna arbetsmiljön som en viktig förbättringspotential! Kompetensen räcker, menar de. Måhända lägger läkargruppen frågan lite väl mycket utanför sig själva. I vilket fall vill de ha bort det repressiva system som gör professionen rädd och otrygg i sitt yrkesutövande. Jag rekommenderar er att läsa den viktiga och också alarmerande artikeln om faran att besöka hälso- och sjukvården. Ellen Hyttsten som är chef för avdelningen för vård och omsorg på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) underströk att säkerhetsfrågan har högsta prioritet.

Patientsäkerheten förbättras först om var och en arbetar med kvalitetssäkring dagligen, d v s reflekterar över sitt arbete och resultatet (eller brist på resultat) och förkovrar sig, teoretiskt och praktiskt, i sin yrkesutövning. Sjukgymnaster måste även bli bättre på att använda sig av kollegors specifika kompetens. För att säkerställa vårdens kvalitet måste vi vara öppna för att i större utsträckning rådfråga kollegor eller remittera till varandra. Det är med andra ord inte bara fråga om att undvika skador utan om att få tillstånd ett lagarbete som stimulerar hela personalstyrkan att skapa en säker vård. I detta ingår även att involvera patienten. Först då kan vi få tillstånd en patientsäkerhetsrörelse.