Tidigare utfrågningar i utskottet vi varit delaktiga i har haft fokus på vilka åtgärder som behövs för att få en bättre sjukskrivningsprocess. Då har hälso- och sjukvårdens roll varit ett centralt ämne vid utfrågningen. Nu hade utfrågningen fokus på vilka konsekvenser regeringens förslag till åtgärder får för människor med funktionsnedsättningar, för långtidssjukskrivna och för de sjuka och arbetslösa som försäkringskassan anser arbetsföra men arbetsförmedlingen inte bedömer tillräckligt friska för att kunna erhålla ett ”på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete”.

Enigheten var stor om att nuvarande system inte fungerar och måste ändras. Regeringens förslag till ändringar fick dock massiv kritik, inte bara från oppositionen utan även från de fackliga federationerna och handikapprörelsen. Tydligare regler och bort från dagens passivitet är regeringen syfte. Men utan en rehabilitering som fungerar riskerar vi få ett ökat utanförskap genom att arbetsrätten urholkas. Det befarades att arbetsgivare kommer att vänta ut de tidsgränser som införs i sjukförsäkringen för att därefter kunna säga upp sjukskrivna. Farhågorna är sedan att utförsäkrade kommer att belasta kommunernas socialtjänst istället för sjukförsäkringen.

Hälso- och sjukvården som är första länken i sjukskrivningsprocessen berördes knappast mer än att bristen på medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering i förbigående påtalades av flera talare. Utgångspunkten var inte individen som patient utan i egenskap av ”försäkringstagare”, dvs. skadan är redan skedd. Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering i form av anpassning av arbetsuppgifter var därför i fokus.

I vårt remissvar på regeringens förslag lägger vi istället fokus på patientperspektivet och på att minska inflödet i försäkringen, dvs. i första hand undvika att patienten blir ”försäkringstagare”. Att första länken fungerar är då avgörande. När den inte fungerar passiviseras patienten och hamnar inte sällan i en lång sjukskrivning som kräver omfattande och kostsamma insatser för att bryta.

Symtomdiagnoser som ont i ryggen och stressrelaterad psykisk ohälsa står för nära 70 % av sjukförsäkringens kostnader. Där har sjukgymnastkåren sin chans att förknippas med rätt kompetens och förmågan att stärka patientens tilltro till egna resurser och aktivering i stället för passivisering.
Sven-Erik Skoogh