Uppvaktning hos äldreminister Maria Larsson

I slutet av augusti uppvaktades äldreminister Maria Larsson av delegation från LSR bestående av sjukgymnasterna Kerstin Frändin, Elisabeth Rydwik och förbundsordförande Anna Hertting.Vidden av vad sjukgymnaster kan åstadkomma för gruppen sköra och sjuka äldre var nytt för henne. Där behoven är störst, finns emellertid flest hinder.

-Ska sjukgymnaster bidra med sin kompetens i aktiv rehabilitering av äldre, bör regeringens stimulansmedel gå till välplanerade utvecklingsprojekt som är förankrade i den kunskap som finns idag, betonade Kerstin och Elisabeth starkt.

Vi talade således om hur svensk äldreomsorg bör utvecklas för att vi ska kunna mobilisera äldres förmågor till att leva ett både självständigare och aktivare liv. Vi berättade också om vår explosionsartade kunskapsutveckling och att detta särskilt gäller för äldreforskning! Kunskapen finns. Den stora utmaningen är att föra ut den i kommunerna samt tillämpas i verksamheterna.

Dessutom måste Hälso- och sjukvårdslagen understödja sjukgymnastens rehabinsatser. Vi föreslog en ändring av paragraf 24 i HSL som anger vilka som ska ansvara för rehabinsatser inom kommunerna. Ordalydelsen måste ändras så att det blir tydligt att sjukgymnaster eller arbetsterapeuter ska fullgöra uppgifterna inom området rehabilitering.  En sådan lagändring skulle förpliktiga kommunerna att skapa fler MAR- tjänster. Vi vet redan idag att i de kommuner som har MARar bedrivs en betydligt aktivare rehabilitering.

Maria Larsson kunde så klart inte ta ställning till vårt förslag vid sittande bord. Hon uppmuntrade däremot er på fältet att på bred front lobba för att våra kunskaper ska komma till användning. Hon välkomnade sjukgymnaster att aktivt delta i ansökningar av stimulansmedel till olika utvecklingsprojekt/förbättringsarbeten: både själva och tillsammans med andra yrkesgrupper. Hon poängterade att sjukgymnaster borde spana efter pågående projekt och se till att där bidra med sina kunskaper.

Politikerna måste förstå att omsorgskostnaderna ökar lavinartat om vi inte lyckas förbättra hälsan hos äldre. Enligt en prognos kan kostnaderna fördubblas till år 2050. Chefer och biståndsbedömare behöver också ökade rehabkunskaper. Därtill behöver baspersonalen ökad förståelse för betydelsen av såväl aktiv hälsopromotion som sjukdomsprevention och rehabilitering. Hela FYSS -budskapet behöver föras ut på bred front. Det är ett gigantiskt jobb och som kår behöver vi bli många fler samt positionera oss som MARar och chefer.

Under hösten ska LSR kontakta riksdagsledamöter och påverka dem att skriva motioner om behovet av ökad fysisk aktivitet och aktiv anpassad rehabilitering för målgruppen äldre.

Maria Larsson avslutade vårt möte med orden: ”Ni är verkligen ett aktivt förbund!” Som språkrör  kändes det verkligen roligt att få förmedla allt som vi sjukgymnaster gör för att stärka äldres hälsa..

 
Anna Hertting, förbundsordförande LSR

Bakgrund
Ett hälsofrämjande och tryggt åldrande

Sjukgymnastförbundet har under lång tid verkat för en mer positiv syn på åldrandet och om värdet, även samhällsekonomiskt, av att ta tillvara äldres resurser. Vår utgångspunkt för äldres hälsa är att sjukgymnaster kan bidra till att få fler självständiga och i samhället delaktiga äldre. För det krävs en förändrad syn på åldrandet som en ofrånkomlig och obestridlig förlust av funktionsförmåga. Den många gånger uppgivna synen på åldrandet har lett till ett kompensationstänkande, dvs. den äldres ”oförmåga” möts med olika typer av bistånd.  Följden blir att förloppet att mista förmågor påskyndas, liksom tilltron till att rå sig själv. Vi förordar betydligt mer av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder så att äldre i det längsta kan behålla sin autonomi. Den är grundläggande för mänsklig värdighet.

Sverige har en framskjuten position när det gäller forskning om åldrandet och därtill hörande sjukdomar och skador. Sjukgymnaster tillhör de ledande inom svensk äldreforskning. Nya forskningsrön om äldres träningsbarhet har dock svårt att få genomslag i den vardag som omger den äldre. Sjukgymnasterna är få och de har svårt att få gehör för en mer förebyggande inriktning av arbetet.  I enbart 37 av landets 290 kommuner finns en s.k. MAR- tjänst (Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering som innehas av sjukgymnast eller arbetsterapeut). Vi vet idag att den vardagsrehabilitering som erbjuds äldre varken är tillräckligt systematisk eller intensiv för att nå önskad effekt.

Idag vet vi att ett aktivt liv förebygger både fallolyckor och många av våra vanligaste folksjukdomar. Dessutom bromsas onödig funktionsnedsättning. Vi vet också att det aldrig är för sent att börja träna för att behålla såväl den mentala som fysiska förmågan. Faktum är att potentialen för hälsovinster är allra störst bland äldre personer. Ändå omsätts inte kunskapen i praktisk politik.

De få sjukgymnaster som finns i den primärkommunala verksamheten har med andra ord svårt att ensamma driva igenom att ny forskning ska påverka kommunens verksamhet. En verksamhet som i stor utsträckning präglas av ett förhållningssätt som följer av socialtjänstlagen. Att bistå de äldre med ett ökat inslag av aktivt förebyggande och rehabiliterande insatser får därför inte tillräckligt genomslag.